Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

2018.07.26

So … here we go.

Stockholm onsdag 11/07 till fredag 13/07. Avgång till Arlanda via Stockholm Cityterminal kl. 04:30, därav tidig väckning kl. 03, och taxi för 400 kr kl. 03:50.

Vad och hur bör jag beskriva resan, utan att det låter märkligt i läsarnas tankar ?! Jag ämnar dela upp resan till Eggolsheim (ForchheimBayern i Tyskland) samt LeviKittilä i två delar, ty dessa var två helt olika, ack så underbara resor. Men som jag oftast påpekar : man måste ändå inkludera det “dåliga” i alla historier, så att det sammanflätas till en berättelse, ty i alla historier finns det händelser som må vara “svart-och-vitt“, som alla färglada människor och platser.

 kl. 05:30 checkade jag in min stora resväska, i förhoppning att dels slippa bära runt på 8 kg på ryggen, men även att det lät så enkelt att få det transporterat ända fram till München. kl. 06:30 blev det start på Tysklands-äventyret, via Amsterdam. Den minsta flygplatsen någonsin (kl. 08:40), vilket innebar att gå en trappa upp till nästa gate, med planet som tog mig till München. Jag frågade flygvärdinnan vid gaten om väskan skulle med ända fram till München, då jag glömde fråga i Arlanda om ärendet, och visst, efter några knapptryck, sade hon att så var fallet.

Flyget avgick kl. 09:35 och jag stannade kvar i närheten av gaten. kl. 11:30 anlände planet till München. Och vad händer, om inte det faktum att min väska var på villovägar ?! Jag missade mitt tåg till Forchheim kl. 12:55, ty jag fick “bråka” med flera olika personer om hur att få tillbaks väskan. Ett dokument med underskrift samt kopia på ID-kort fick jag skriva, och en anmälan om “lost luggage“. En kvinna med tysk härkomst, bosatt i USA, pratade med samma personer, och nämnde att dessa stod och snackade dynga om passagerarna på tyska. Det var först då hon avslöjade att hon talade tyska, jävlar vad förbannad hon var. Alla hennes och sonens finkläder till bröllopet var borta. En gubbe stod och ville inte lämna kön, ty personalen hade tagit sönder hans väska på högst 50, och då röt hon till på honom, att alla kläder var borta och hans väska hade en liten skada i botten. En i personalen för “lost and found” hotade även att ringa polisen om vi inte avlägsnade oss. Så otroligt underbar service, det må jag säga !

Jag valde att vänta på min väska, och tog flygbuss, något försenad till München Hauptbahnhof, dvs. järnvägsstationen (40 min på mobilapp; resan blev 65 min pga all trafik). Nya tågbiljetter för 61 samt ett tyskt SIM-kort, och ett tåg som tog mig 2 h försenad till Forchheim, där jag kontaktade hotellvärdinnan, fick nyckel, samt betalade för min 2-dagarsvistelse 150, samt drog ut på “äventyr” för att inhandla nya kläder, samt förnödenheter som tandborste etc. Tyskarna är hjälpsamma, och jag fick tips av två kvinnor, den ena rekommendera kläder samt den andra som visade mig till affären. Och så gick jag vilse; två kyrkor, och så valde jag helt fel kyrka. Under nattetid kl. 00:30 hittade jag i alla fall rätt.

Vad kan jag säga om själva festivalen ?! – Se på bilderna, kolla på videorna. Bland den bästa upplevelsen som jag har varit med om; the Dreadnoughts m.fl., möte med Andrew Hay och Marco Bieri, hotell och de snälla människorna som förhoppningsvis håller kontakt, som Fritz Kürten som jag fick utväxla en del ord med. Samt ett annat par som jag åkte gratis skjuts med under lördagsnatten. Det lär bli en del sådana här besök under somrarna.

Hemresan innebar mycket bilder, som Ni ser. Hemresan gick bra, och jag hämtade tillbaks min väska, efter strul. Tre terminaler fick jag springa runt, och två pass, ty jag gick höger första gången istället för “revolving-doors” åt vänster.

 

München fick jag köa i 2,5 h, ty min mobilbiljett inte ville ge mig någon streckkod. Det uppstod en del “vänskap” emellan oss finländare och tyskar, som alla var arga, dels över att det enbart fanns fyra kassor att köa till, men även att barnfamiljer verkar få alltid gå före, trots att vi “normala” även också skulle vilja njuta av lite mat före hemflygning. Nästa köande innebar 40 min vid kontrollerna. Folk var otroligt arga över att biljettautomaterna inte fungerade, men även att folks väskor rotades igenom, och även min, och kontrollanten glömde att rulla tillbaks min deodorant-flaska. När jag anlände till Finland, luktade det deodorant i hela väskan. Och så kom jag underfund med ännu en sak : man lär sig tyska rätt så fort när någon står och skriker åt en på tyska, för att jag lämnade min väska öppen, samt att jag gick bakom receptionen för att få tag i min väska.

Återkommer med mer information, samt lite om Finlandsresan.

Ölen kostade 3,50, Cidern (gott som fan !) = 4, samt en pant på 3 för glas/flaska som man fick tillbaks. 6,50 kostade maten vid Shamrock Castle-festival. En massa blandat kött, som maldes till en stor burgare.

Bakfyllan dagen efter var inte så efterlängtad, men skämten kring min fylla under lördagsnatten är minnesvärda.

 

Petri Torvinen

 

Lämna ett svar

Till startsidan