Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

2020.08.23

En sista tanke om dagens Svenska skola (“only in Sweden“; som man säger. Och Trump vill kopiera den amerikanska skolan efter den svenska).
Om ett barn kränker ett annat barn / flera barn, inte en, men systematiskt, och man gör allt som står till ens förfogande att detta barn inte tillåts kränka andra, har man ändå gjort sig skyldig till exkludering av ett barn, ty man har tagit bort ett barn “ur gemenskapen” så att de övriga barn(en) får uppleva lugn. Därmed måste detta barn som systematiskt kränker bli en del av gemenskapen. Men vet man att det ändå inte fungerar, måste man göra om samma procedur. Då har man enligt föräldrarna kränkt detta barn genom att exkludera barnet. Ja, men om barnet inte kan vara i samma rum med övriga barn, då måste man ändå som förälder respektera att deras barn inte ska kränka andra barn med detta beteende. 
I detta fall har jag både gjort mig skyldig till “exkludering” och kränkning, men om jag tillåter barnet fortsätta med detta beteende gentemot andra barn, har jag gjort mig skyldig till att inte vidtagit åtgärder som har gjort det möjligt för detta barn att kränka ett annat barn / andra barn.
Detta med att lyfta ut ett barn ur gemenskapen tror inte jag heller på. Ibland måste man, om det bidrar till att de övriga barnen upplever ett lugn. Dock är jag högst emot att man som lärare själv ska agera “resurs“. Där måste man tyvärr plocka in någon som kan finnas där för barnet och som kan erbjuda barnet det stöd som barnet behöver. Detta stöd ska icke tas från gruppen av lärare. Ni kan ju räkna ut själva …
  • 24 barn / 4 pedagoger = 6 barn per pedagog.

  • Sätter man in en pedagog som “resurs” åt ett barn så får de övriga pedagogerna dela på 23 barn / 3 pedagoger = 8+8+7 barn totalt.

  • Ibland handlar det om sjukdomar i en avdelning, så då har man helt plötsligt ansvar för 1112 barn själv.
Arbete i skolan som i förskolan… antalet barn ska inte överstiga en alltför stor summa. Som lärare i praktiskt estetiskt ämne som Musik = 1016 barn. Jag hade alltför oftast 35 elever i klassen, med instrument för 16 barn. Vad skulle resten av gänget göra ?! Då fick de sitta med teori i det andra klassrummet. Som rektorn uttryckte det = “kan inte barnen bara byta mellan varandra ?“. 40 min lektion… en låt tar ca 23 lektioner beroende på om barnet har förstått. Ska man nu byta instrument mellan varandra, med 510 minuter speltid åt gången ?! Och oftast gick 1015 minuter av lektionstid åt till ständiga ordningsregler. Vid slutet av lektion = 5 minuter städning (som man ändå egentligen kunde ha gjort själv !).
Jag hoppas innerligt på förändring. Så här kan det inte få fortsätta. Snart har vi alla lärare anmälda till Skolverket. Eller som en pedagog skämtade : “man är ingen bra lärare idag om man inte någon gång har “kränkt” någon “förälder”. I detta fall har man inte kränkt själva barnet, men föräldern som tar illa upp över det minsta (överbeskyddande, men ack så “enabling” när man förstärker ett dåligt beteende hos ett barn; som att föräldern skriker “kränkning” vid minsta lilla sak, som vid en tillsägelse, eller att man skämtar med barnet. Barnet tror då att man skämtar OM hen).
Dubbelmoralen kring “den svenska skolan” är lika med följande bild : helt oförståelig ! Söndag = vaccination numero 2 mot TBE kl. 11:30. Besök vid Ekön i Motala hos föräldrar (betala räkningar). En God fortsatt söndag tillägnar jag alla läsare. Tänk om livet vore så här enkelt … ?!
 
/ Petri Torvinen
 
 

Lämna ett svar

Till startsidan