Jag har sett filmen med Frida Kahlo och tycker att den var jättebra.
Filmen handlar om stort sett hennes konst och vad som fick henne att böra måla. Hennes man var ständigt otrogen. Varje gång han var otrogen så målade hon konst och målade av sig själv ledsen.
Frida Kahlo var inte heller en kvinna som direkt brydde sig om sitt utseende. Hon plockade tex aldrig sina ögonbryn och såg ibland ut som en flower power kvinna och före sin tid. Frida föddes 1907 i Mexiko och levde ett mycket svårt liv.
Frida Kahlo målade framförallt självporträtt och lät sig inspireras av mexikansk populärkultur, och arbetade i en sorts naivistisk folkkonsttradition. I sin konst undersökte hon frågor kring identitet, postkolonialism, genus, klass och etnicitet. Hennes bilder talar sitt eget språk och är väldigt djupa. Målningarna innehåller ofta element från hennes biografi, hon blandar realism och fantasi, och Kahlos har beskrivits som surrealist eller magisk realist. Realist är hon verkligen då hon inte förskönade sin konst direkt utan de beskrev hennes känslor precis som de var utan censur.
Hennes mående avgjorde konsten i sin helhet
Hon behövde nästa må dåligt för att göra bra konst som sedan skulle bli mycket värdefulla. Hon tillhörde även den postrevolutionära Mexicanidad-rörelsen, som syftade till att definiera en mexikansk identitet. Hon var medlem av det mexikanska kommunistpartiet. I filmen kommer jag inte ihåg så mycket om just kommunistpartier det var mest kring hennes konst och man som delades med i filmen om henne.
Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först sedan hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder, vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också skulle påverka hennes konst. Hennes konst har mycket smärta i sig och många tårar.